Hazard är en ideell förening startad år 2000, men att lana har varit något som grundarna av föreningen gjorde mycket tidigare. Föreningen är ansluten till Sverok (Sveriges roll- och konfliktspelsförbund) och får bidrag för verksamheten från dem.

Sedan starten av Hazard så har vi arrangerat mer än 20 egna LAN i varierande storlek samt några samarbetslan med bland annat Norrlan och QHlan.

Fröet till Hazard föddes i en port, närmare bestämt port 304 på Tvillingarnas gata. Man kan säga att detta är föreningens livmoder. Egentligen är det konstigt hur visionslösa vi var på den tiden. Warcraft II var ett komplett strategispel och Doom II var 3D. Fast egentligen var det nullmodemkabeln mellan Fahads(ShotgunCharlie) och Peters(varget) datorer som gjorde vanliga tråkiga spel till glamorösa tidsfördriv. Deras lägenheter var centrum för bekantskapskretsen och det var från dem man fick spel. Dock var det inte ofta spelen funkade. Ångesten man kunde få efter att ha fört över ett spel till 40 disketter via ARJ, varefter man tappat en av disketterna i marken, ja, den går inte att beskriva.

Till slut, år noll (påsklovet-98), beslöt vi oss för att testa fler än 2 datorer i nätverk. Nätverkskort införskaffades i största hast. Föräldrarna fick hålla god min och ställa upp som skjuts för all utrustning som skulle fraktas till vår första lanlokal, föreningslokalen i BRF Tellus, Brandbergen. Inte för att vi visste det då men den lokalen skulle få många återbesök av oss. Nuförtiden är den nyrenoverad och otroligt dyr att hyra och saknar helt den där sunkiga mysstämningen som en bra lanlokal ska ha. Men det låg långt in i framtiden då. Just då var vi gröngölingar, i alla fall i jämförelse med vilka slipade lanveteraner vi blivit nu. Vi spelade Quake, Warcraft, GTA, Ignition, Red Alert och hade otroligt kul hela natten. Så klart käkade vi allihopa den obligatoriska lanmaten: oxfilépizza. Visst, det kanske kan finnas motbjudande att 8 pers delar på en kökskniv men vad gör man inte när man lanar? Självklart torkade vi av oss om fingrarna innan vi började hamra på tangentborden igen. Tillslut, dagen efter, så flyttade vi ut och även fast alla var för trötta för att kunna föra något som ens liknade en dialog. MEN, alla med samma tanke; "En gång till"

Redan nästa lov, Kristi Himmelfärdshelgen, så var det lan igen. Den här gången körde vi mer än en helg. I tre nätter och tre dagar satt vi och spelade för fulla muggar. Stämningen var på topp med skrik och hånflin men ändå väldigt gentlemannamässig. Folk som inte hade med sig egna datorer fick låna av andra och man turades om att spela så att alla fick spela lika mycket. Så här fortsatte det. Varje lov som skolverket uppfunnit utnyttjades åtminstone delvis till att på ett eller annat sätt förnedra varandra i diverse nätverksspel. Efter ett par år, närmare bestämt under sportlovet år 2000 gjorde vi gemensam sak och besökte ett lan arrangerat av en annan lanförening. Lanet kunde locka med både fast uppkoppling och många deltagare. Självklart tvålade föreningens cs-lag dit all konkurrens som kunde uppbringas (enda gången). Men turneringens organisering var under all kritik och nätverket otroligt sunkigt. Även om inget konkret kom upp så var det lite småprat oss emellan att något sånt här kunde vi nog göra bättre. Efter ett par lanbesök till under följande lov hos tidigare nämnda förening så hade bägaren runnit över för de flesta av oss. Turneringar som slutade klockan sex på natten, ett nätverk som en femåring skulle ha kunnat fixa bättre och en staff som hellre spelade nintendo än fixade nätverksproblem.

Sommaren 2000 togs så beslutet, vi skulle bilda en lanförening. Ingen av oss hade någon egentlig erfarenhet av vad det innebar ur en tidsmässig och organisatorisk synvinkel. Förut hade vi helt enkelt åkt ner till Telluslokalen och fixat i ordning borden, lyft upp datorerna och satt igång (efter att ha startat om datorn minst 10 gånger på grund av ett icke funktionerande nätverkskort). Vart ska man ha lan? Vad ska vi investera i? Hur får vi pengar till att investera? Vad betyder ordet Investera? Hur fixar vi bord och stolar till alla deltagarna på lanet? Vi bestämde oss för att ha möte varje lördag. Då, när allting var väldigt nytt kunde ett möte utan några egentligen kniviga frågor pågå i upp till 5 timmar. Lite typiskt för oss är att en diskussion om vilka godismärken man ska sälja på lanet kan ta timmar av skrikande medan mötet där vårt namn bestämdes passerade utan att en enda deltagare höjde rösten. Hazard blev vårt namn och vi är faktiskt riktigt nöjda med det. För övrigt är det genomsnittliga mötet mycket kortare nu än då.

Den 2a till 5e november 2000 var vårat första LAN. Det var nu vi fick erfara hur mycket arbete det är att ha LAN. Det var den episka och numera legendariska bordsbärningen som blev vår första riktiga erfarenhet av hur det är praktiskt att arrangera LAN. Borden skulle bäras utomhus ca 200meter. Efter ett antal timmars bärande hade vi i alla fall konstaterat att vi aldrig skulle göra om något liknande. LANet blev som tur var i alla fall en succe! Allt gick självklart inte som det skulle men det var vårat första LAN så jag tror faktiskt ingen hade förväntat sig ett felfritt LAN. När LANet var slut, städningen klar och borden hade återvännt till matsalen så återvände vi till våra liv hungriga efter mer. Vi fortsatte ha möten varje lördag, vi fortsatte våran jakt på bättre lokal och klurade ut lösningar på de problem vi haft på vårat första LAN. Den 4e januari var det så dags igen, den här gången i kvarnbäcksskolans gympahall. Ifall någon trodde annat så kan jag avslöja att gympahallar inte har bord. Vårat löfte på att aldrig släpa bord höll med andra ord inte speciellt länge. Men den här gången var det en betydligt kortare sträcka då vi fick ta bord från kvarnbäckskolans matsal. Som bonus var det dock djupsnö och iskallt. Men vi överlevde och LANet fortsatte utan några större bekymmer. Bortsett från internet som bråkade. LANet tog slut och vi fortsatte våra möten, vi hittade nu en förening i norrtälje som vi kom att börja inleda ett samarbete med. Mer om det senare.

I april 2001 begav det sig till Ribbyskolans matsal för ett nytt lan. På det här LANet fick vi besök av Radio Haninge som gjore ett litet reportage om oss. Det här var LANet då Lasse (M3) kom i centrum. Först lanserade vi i Hazard en rädda lasse kampanj för att han skulle få ett lag i Q3TA. Sen när LANet var över och alla utom M3 gått hem så visade det sig att även hans skor gått sin väg. Stackars M3, han vågade dock visa sig igen på våra LAN så helt hemskt kan det inte ha varit.

Nästa milstolpe i våran historia var höstlovet 2001 då vi äntligen efter ett års tjat och böner äntligen fick vara i Fredrikaremerskolans matsal. Detta fick följden att det blev vårat största lan så långt, nämligen ca 85-90 LANare besökte oss. Vi fortsade sedan följande LAN i vår numera bekanta LAN lokal i Fredrikabremerskolans matsal, året efter vårt första LAN i matsalen hände det fasansfulla att vi fick platsbrist! 120personer fick vi in i matsalen detta LAN. Men vi var inte nöjda för det utan gick hem och försökte slipa på ideer för att kunna ha större LAN. Vi fortsatte med LAN efter LAN på så gott som alla skollov. När Fredrikabremerskolan fick för sig att bygga ut fick vi istället hålla till i systerskolan Fredriks matsal på andra sidan vägen. LANen fick bli lite mindre under denna tid men så höstlovet 2005 så var det dags att inviga den nya större matsalen i Fredrikabremerskolan. Det märktes att det fanns ett stort sug efter LAN och det blev vårat största LAN någonsin. Allt utom internet funkade som vanligt bra.

Vi jobbar hela tiden på att förbättra lanen på alla områden, kioskens utbud ökar varje gång och servrarnas kapacitet stiger konstant, när vi skrev detta stycke så var servrarna på det senaste lanet 4st MacPro med 2st "3GHz Dual-Core Intel Xeon 5100 series" processorer. Internet som länge strulat kommer snart vara ett minne blott då Fredrikabremerskolan skall införskaffa en egen internetlina som vi får låna om vi vill, inget mer tjaffs med kommunpampar och "it-avdelningen".

I Skrivande stund är det sen sommar 2007 och vi har haft så många LAN att vi tappat räkningen. En gissning är i alla fall att det är över 20. Vi har samarbetat med 3-4 andra föreningar, Varit i runt 10 olika lokaler.

Vi har än så länge inte nått perfektion och vi har faktiskt sagt att Hazard inte lägger ner verksamheten förrän ett lan arrangerats i Älvsjömässan.

Så vi syns i C-hallen!

Med vänliga hälsningar
Styrelsen i Hazard